Delaktighets­verktyg för barnskydds­arbetet

Erbjud möjlighet till möte på tu man hand, men ta barnets individualitet i beaktande. Ibland kan barnet själv vilja att någon person som är viktig för hen är med på mötet.

Har barnet möjlighet att välja en ”stödperson” till mötet? En bekant ledare eller ett syskon eller kanske en kompis?

Beakta även små önskemål. Försök att hitta frågor som ni kan inleda diskussionen med.

Låt barnet besluta hur det ska gå till under mötet. Låt hen välja plats och samtidigt rita eller leka. Kom ihåg att funktionalitet inte gäller endast små barn. Även ungdomar kan vilja ha något att göra under mötet.

Gå framåt i barnets takt. Kom överens om tillräckligt många möten på tu man hand med barnet. Ibland är det bra att först träffas oftare och sedan ha en längre paus.

Kom ihåg att barnet är en individ. Allt fungerar inte med alla barn.

Diskutera med barnet hur möten ska genomföras och om hur barnet upplever dem. Att bli hörd ökar barnets motivation och förbindelse. Det är viktigt med preciserande frågor också om mötets detaljer.

Har barnet möjlighet att påverka valet av mötesplats innan ni träffas?

Under själva mötet kan det vara utmanande för vissa barn att till exempel sitta i en ring. Skulle barnet först kunna bestämma var hen sitter?

Låt barnet bestämma om sitt eget varande under mötet. Det skadar knappast ifall till exempel den unga har huvan uppe eller kepsen på? Kunde man delta bakom en dyna?

Hur kunde man på mötesplatsen och under mötet beakta barnets intressen, till exempel djur?

Var fysiskt på barnets nivå när du kommunicerar med hen. Du behöver inte dalta med barnet, utan kommunicera klart och tydligt människa till människa. Tala alltid direkt till barnet, inte bara till vårdnadshavaren.

Att göra något tillsammans under friare former stärker förtroendet, som i sin tur sänker tröskeln för att berätta. Gå med i barnets lek. Även humor kan vara till hjälp under mötet. Funktionella medel (spel, kort, lek) är bra och fungerande hjälpmedel i synnerhet med mindre barn. Även ungdomar kan göra nåt vid sidan om (rita e.d.) för att bättre fokusera under mötet.

Ta de frågor som är viktiga för barnet på allvar. Tro på barnet och kräv inga onödiga motiveringar. Respektera och uppmuntra barnet. Lirka inte med barnet. Barnet får också säga nej.

Ge inte upp, fastän du inte genast får kontakt med barnet. Om barnet inte deltar i just detta möte, betyder det inte att hen aldrig deltar. Utmana dig själv att fungera på ett sätt som är naturligt för barn och unga. Våga ge av dig själv och kom ihåg att utnyttja olika sätt att ta kontakt med barnet. På så sätt kan du komma barnet närmare.

Ifall barnet inte vill delta i ett överenskommet möte, behöver man inte leta efter den skyldiga. Ta det inte personligt och skuldbelägg inte barnet.

Berätta konkret vad man strävar efter med bedömningen och hur bedömningen sker. Förklara för barnet att det inte är fråga om en bedömning med skolvitsord. Kom ihåg att det är situationen som bedöms, inte barnet.

Ta fram barnets berättelse tillsammans genom olika metoder (t.ex. ritning).

Ta barnet och de anhöriga med i bedömningen. Fundera tillsammans över vad som ska bedömas och hur det ska ske. Låt barnet berätta om viktiga saker i sitt liv och även definiera objekt för bedömningen.

När målen fastställs kom ihåg att utgå från barnet och att vara realistisk. Förklara för barnet att det krävs arbete för att nå målen och uppmuntra hen till att nå dem.

Förklara för barnet konkreta exempel ur hens liv, såsom tidigare utmaningar som barnet lyckats hantera. Som exempel kan du också använda kändisar och ingjuta tro i barnet via dem – allt är verkligen möjligt!

Låt barnet självt ta ansvar och erbjud hen konkreta alternativ. Nöj dig inte med svaret ”jag vet inte/sak samma”.

Lyssna och verkligen tro på barnet. Försök förstå barnet och se bakom symptomen. Allt detta ökar förtroendet. Gå tillsammans igenom vad som ska berättas för föräldrarna om era diskussioner på tu man hand och vad som kan stanna mellan er.

Ge barnet möjlighet att bedöma och ge respons på din verksamhet. Det kan vara en bra erfarenhet för barnet att få lov att ge även negativ respons på arbetstagaren eller barnskyddet i allmänhet.

Den respons du får är värdefull för dig, för via den kan du utveckla din egen verksamhet. När barnet ges tillfälle att ge respons åt arbetstagaren i lugn och ro, är det ofta mera konstruktivt och övervägt och även mottagaren är mera beredd på den.

Gå noga och i lugn och ro igenom det systemiska arbetes struktur och syfte. Berätta hur det kanske skiljer sig från det tidigare och varför man arbetar systemiskt. Utgående från barnets ålder kan du använda dig av olika hjälpmedel och metoder när du beskriver till exempel de instanser som ingår i processen.

Ge barnet möjlighet att i lugn och ro bekanta sig med tjänsterna och människorna i arbetet. Ge också barnet tillfälle att säga sin åsikt om det systemiska arbetet och föreslå ändringar i arbetet.

För att det systemiska arbetssättet ska fungera krävs ett starkt förtroendeförhållande mellan arbetstagaren och barnet.

Kom ihåg att vara flexibel och arbeta med en systemisk praxis som beaktar barnets individualitet.

Försäkra sig om att det är ok för barnet att tala om de frågor som behandlas genom att fråga barnet eller iaktta barnets känslotillstånd under arbetet. Fråga direkt men tvinga inte barnet att svara och kom ihåg att ibland är det svårt att säga nej. Gå framåt i tillräckligt lugn takt och gå igenom barnets tidigare erfarenheter av arbetet. Fundera tillsammans över vad barnet upplevt som ett fungerande arbetssätt eller tjänst för sig själv. Tro på barnets förmåga att dryfta sitt välmående och vad som passar hen.

Negativa erfarenheter kan få barnet att avvisa förslag på basis av fördomar. Berätta klart och tydligt för barnet om olika tjänster om arbetssätten. Du kan också berätta om dina egna erfarenheter med tidigare klienter. Avslutandet av tjänsterna måste ske under kontrollerade former och det är viktigt att berätta för barnet vad som händer och varför. Barnet kan lätt leta fel och orsaker hos sig själv.

Fäst uppmärksamhet vid vilket sätt som är naturligt för barnet att kommunicera på. Lova inte för mycket utan berätta ärligt om möjligheter att påverka i arbetet.

Öppna upp det systemiska mötets struktur i lugn och ro på förhand och genom att tillsammans med barnet fundera över hur det kunde förverkligas på ett sätt som passar alla. Läs av barnet och hens känslotillstånd och inte handboken om systemicitet.

Gå på förhand igenom vem som kommer att delta i mötet och be människorna berätta på mötet varför de är på plats. Det inverkar mycket på gruppdynamiken och på hur den unga kan delta i diskussionen.

Lyssna på barnet som den som definierar sina nätverk. Fråga barnet vilka personer som är viktiga att hålla med i processen och låt inte personer som är viktiga för barnet ”försvinna”. Det är viktigt att barnet är medvetet om de instanser som deltar i arbetet. Var och en ska kunna motivera varför hen deltar i processen.

Eftersträva tillsammans bland arbetstagarna som jämlika professionella barnets bästa genom att hålla kvar barnet i centrum. Fastän nätverket ibland är fullt av olika åsikter och synpunkter om situationen och behoven, lyssna och tro på barnet.